Bra saker

Igårkväll gick jag över till Izabelles nya hem där vi två och ett par styckna till drack glögg, åt godis, såg på så mycket bättre, pratade, planerade och hade det allmänt mysigt. Framtill midnatt.
Då kom vi nämligen på att vi borde bege oss ut på krogen i alla fall. En stund senare hade Izabelle försett fyra personer med kläder mer passande för fest och vi drog iväg. Snart stod vi mitt på ett folktätt dansgolv och svängde våra lurviga, med kalla öl i hand. Hakade på långa congatåg rätt genom den dansande folkmassan. Sjöng med till låtar utan att riktigt kunna texten. Först vid fyratiden landade jag till slut i systers soffa.

Mys och spontanitet – det gillas.

Pepparkakshus och adventsmys

Natten mot lördagen som nyss var satt jag, Nina, Ludwig, Simon och Christoffer hemma hos den sistnämnda och blev bjudna på åtta sorters kakor kvart över två. Då kom vi på att vi borde bygga pepparkakshus tillsammans och kom överens om att söndag skulle passa bra för just det. Så det var precis vad vi spenderade årets första adventskväll till.

Vi lyckades, något förvånade, riktigt bra med att sätta ihop våra två byggsatser. Med egengjord kristyr fick Nina och Christoffer i uppgift att dekorera det mesta på husen.

Mitt i byggandet kom vi på att vi ju kunde göra tillhörande gubbar och figurer i trolldeg. Det tog ett par söndermosade försök men till slut hade vi flera bra resultat som vi torkade och målade med vattenfärg.

Vi blev extremt nöjda med resultatet, åtminstone det ena. Detta blev ganska snart vårt favorithus och fick därför ta hand om nästintill alla våra lerfigurer.

När vi efter flera timmar lyckats bli färdiga firade vi med att dricka glögg och titta på vårat gamla Julkul, det vill säga en julshow som alla elever i årskurs 6 får göra varje år på vår föredetta skola. Mysigt som attan. Om än lite pinsamt, också..

Dessutom har vi redan bestämt att vi ska samlas på juldagen för att högtidligt även förtära våra pepparkakshus. Det längtar jag till!

Det är på tiden

Nej, nu styr vi upp det här tycker jag.

Don’t hold a glass over the flame

Igårkväll tittade jag på SOS uppdraget, ett program på tv4, och dom befann sig i Ghana. Det var ett dumt val av mig, för PGD:n (post Ghana depression) slog nämligen till både hårt och direkt. Vet inte hur jag ska lyckas råda bot på det.. Spöregn och snöslask har minsann inte varit till någon större hjälp.

Anonymitet är bara att glömma

En sak jag hade hunnit bli en aning ovan vid under mina tretton månader i Dublin var det här med att här i Vännäs vet man vilka alla är och alla vet vem du är. För att visa vad jag menar tänkte jag berätta att min chef brukade leka med mina syskon när dom var yngre, mina kollegor har bytt blöjor på mina bröder när dom var små. På ica och konsum handlar jag av mina gamla klasskompisar, står jag vid ett bord på en loppis får jag höra från folk jag inte har någon aning om vilka dom är att det syns lång väg att jag är en Kjellson. Idag var jag och firade min kompis som fyllt tjugo, hon är tillsammans med min brors fästmös bror och gästerna blev därför ungefär domsamma som brukar befinna sig på släktkalasen. Samma kompis har två systrar som min mamma har varit dagmamma åt och den ena av dom systrarna var dessutom min lärare när jag tog skoterkortet. Om det finns någon i Vännäs som jag inte har någon slags koppling till så vill jag bara säga att: I salute you!

What’s cooking, good looking?

Igår umgicks jag med Sofia för första gången på cirka två evigheter, det var härligt och jag blev till och med bjuden på chokladpudding av henne och Johnny. Idag ordnade jag med jobb och redan imorgon jobbar jag min första dag.
Sen följer födelsedagar och födelsedagsfirande i massor. På lördag fyller min saknade Adam hela två år och det är så ovant och knäppt att vara ifrån honom.
En sak jag däremot inte saknar med Irland är vädret, för även här var det idag sådant regn som får det att kännas som om man går rätt igenom en nysning.

Tjugosjunde september

Tre bilder från min sista kväll i Dublin ser ut såhär;